söndag 23 januari 2011

PLATSBYGGD KÖKSHYLLA

FREDAG.
Ida hade tidigare i veckan frågat om jag kunde hämta Smulis på dagis på fredagen. Hon och Hedvig skulle träffa Minimarket-Jennifers sympatiska Joakim på Åkestam Holst (som är ett Fireside-Frans-Fan) och få feedback på en reklamtävlingsidé.
Andreas kunde inte. Hade åkte och blev radioaktiv i Tjernobyl på torsdag natt. Jag sa ja. När jag kom till jobbet fredag morgon visade det sig att Chefen jobbade hemifrån (Sandra är i Costa Rica). Jag ville inte lämna kontoret tomt på jobbtid. Mathias hämtade Fralle och kom med henne till Woo. Vilken djävla tur att jag har Mathias.


Efter jobbet tog jag ett glas vin med Lisa och Camilla på Indigo. Ida kom och fiskade upp Fralle. De gick till "Donken" som Ida brukar säga.

Lisa hade genomgång av min skläktkrönika. Hon hade många bra synpunkter. Rätt person att korrektur-läsa. Gilda kom förbi. Jag känner henne genom Lisa. (Lisa är en av mina äldsta och närmaste kompisar).
Gilda är rolig och fysisk. Jag hade middag hemma för Lisas Janine och Lisa i oktober. Gilda kom förbi då också. Under middagen pratade vi om allt möjligt. Min vänstra hand låg på bordet. Vid ett tillfälle lade hon sin hand på min. Hon tänkte antagligen inte på det ens. Som om det vore normalt. Jag kunde inte fokusera på något annat än den varma handen på min. Jag sa högt "Lisa titta på Gildas hand. Det syns att vi inte känner varandra så väl".


Jag har inga problem alls med att "Hej / Hejdå-kramas". Jag har dock jättesvårt för när tjejer vill hålla hand och gå armkrok eller sitta i knät på mig. Känner mig alltid väldigt obekväm. Måste jobba på det.
Jag känner inte Gilda väl. Men gillar henne. Hon är hetlevrad och intensiv. Efter att jag berättade att jag inte gillar när man tar på mig för mycket, känns det som vi kommit varandra närmare.

Vart var jag? (Jag är medveten om att jag har en tendens att komma på sidospår). Jo. Efter två glas på Indigo gick jag till Bondegatan. Både Ida och jag var jättetrötta. Vi skärpte oss och målade alla hyllplansdelar en tredje gång. Och kökets väggar. Det var inte så jobbigt som det först kändes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar