DET LUKTAR GAMMAL KÖNSROLL

Mathias har alltid jobbat i perioder eftersom han är frilans. Beroende på vad han gör kan han jobba både kvällar och helger i rad. Jag har aldrig tyckt det varit ett problem. 

---

Torsdag 19.08:

Telefonen ringer. Det är mamma eller pappa (de har hemtelefon så jag vet inte vem av dem).

- Hallå?

- Hej det är mamma.

- Hej. (På tiden att hon ringer, har varit besviken över utebliven respons på bloggen från båda två)

- Vad gör du?

- Jag är hos Ida.

- Ja just det, Mathias sa det, jag ringde hem till er (vi har också hemtelefon)

- Jaha.

- Helena. Jag tycker synd om Mathias (rösten låter som om det gällde en övergiven hund eller bebis)

- Vad menar du??

- Ja mäh, du är ju aldrig hemma längre. Stackars Mathias får vara hemma själv varje kväll, jag tycker synd om honom för det.

- Ah meh för fan! Det är inte synd om Mathias. (Vad är det frågan om, försöker hon ge mig skuldkänslor??) 

- Jo, jag tycker det!

- Jaha tyck det då, men det gör inte jag. Om han inte vill vara hemma ensam kan han ringa nån, eller komma hit. Han är inte fyra år. Det låter som du pratar om nån hund som måste rastas. Jag har sagt till honom att han gärna får komma hit när han vill. (Arg och upprörd, försöker hålla tillbaka ett aggressivt utbrott). Om han mot förmodan känner att han måste vara med mig varje kväll efter elva år ihop får han komma hit och ligga i soffan framför TV:n och spela gitarr som han alltid gör hemma om han vill. Men han vill inte. Det är fan inte synd om honom.

- Jag tycker det ändå. Hemma själv varje kväll ensam och lagar mat.

- Okej bra. Det är jättesynd om Mathias, Vi bestämmer det nu. Kan vi prata om något annat? Tex min blogg?

Har du ens varit inne på bloggen eller har du varit för upptagen med att sitta och vara orolig för Mathias?

- Ja det har jag.

- Jaha, vad tyckte du då?

- Den är kul. 

- Jaha tack. Har pappa också läst? 

- Han tyckte också den var rolig (djävla skitkorv som inte bemödar sig att ringa och säga det till mig). Han sa att du kunde bli författare. (Varför måste pappa säga så hela tiden. Jag kan inte göra någonting utan att han säger att det ska bli min nya karriär. Om jag drar ett skämt ska jag bli ståuppare, om jag härmar någon borde jag söka in på scenskolan, om jag gör en ritning på en koja ska jag bli arkitekt, det enda han inte säger något om är när jag sjunger).

- Nu måste jag lägga på. Pappa kommer in snart och då vet du att han vill ha mat.

- Hälsa att han inte ska glömma att ta med sig kapen på måndag.

- Vad för kap?

- En såg. Han ska köpa en ny så jag skulle få den gamla. Han vet vad jag menar.

- Okej, jag säger det. Puss och kram.

- Puss hejdå.