HAR JAG GÅTT FÖR LÅNGT NU?

Mathias och jag har varsitt skrivbord hemma. Han använder inte sitt. Varje morgon efter jag badat går jag in i sovrummet. Mathias ligger kvar under täcket med datorn på magen. Sängen är hans kontorsplats. Därifrån betalar han räkningar och mailar.

Det hör till undantagen att Mathias går hemifrån innan mig på morgonen. Idag gjorde han det. Lade mig på hans sida av sängen. Tog upp datorn. (Den ligger alltid på golvet bredvid sängen). Placerade den på min mage. Tog ett djupt andetag och försökte "bli Mathias". 

Öppnade Mathias mailprogram. Gick in i hans adressbok. Valde ut ca 50 adresser. Skrev ett mail. Med Mathias som avsändare. Skickade iväg det. Stängde ner datorn och gick till jobbet. Har inte pratat med honom sedan dess. Har jag gått för långt nu?

---

Här följer en kopia på mailet som "Mathias" skickade iväg imorse.

---

Hej alla kompisar.

Om ni inte redan har tillräckligt att göra:

Helena (monkeybrain) har startat en blogg. Hon är aldrig hemma längre. Det är snuskigt och eftersatt i köket. Hon har samma rutiga skjorta på sig varje dag. Hon tror hon ser cool ut. Som en snickare. Har inte fattat att snickare inte har bröst. I själva verket framstår hon bara som manhaftig. Är less på att vara ihop med en okvinnlig tjej. Inte en hög klack på elva år...

Utöver kläderna har hon blivit jobbig. Skriver om troll, bajs-korvar och om mig. Hon kallar det "snickar-blogg". Vilket är ett skämt. "Very, very bad" sa indiern till Jerry när han gjorde så inga gäster kom till hans restaurang.

Hon har i själva verket mig att tacka för allt hon lärt sig. Pre-Mathias hade hon inte hållit i en hammare. Såklart framgår det ingenstans på bloggen. Hon tror hon är såå händig och praktiskt så hon snart sprickar. Ni skulle sett hur hon var när vi träffades. 

Det värsta av allt är nog att hon själv tycker bloggen är sååå kul. Att hon är såå rolig. Att hon skriver såå kreativt. Jag ryser av denna självgodhet. Bristen på insikt av ett alltför stort ego.

Det tragikomiska i det hela är att knappt någon läser bloggen. Sorgligt med tanke på den tid hon lägger ner. Jag gissar på i snitt på fem besökare om dagen? 

Fyra är förmodligen hennes egen familj från Linköping. Den femte är antagligen nångon som kommit fel.

Så trött på hennes familj. "Åhhh, min familj betyder allt för mig! Vi har bara såååå kul! Vi kan svära hit och dig och kalla varandra skit och ingen tar åt sig! Asså jag fattar inte varför folk blir sura om man kallar dem idioter? Är inte vår familj sååååå cooola och avslappnade ändå?".

Alla pratar. Jag menar skriker. Hela tiden. Ingen lyssnar på vad den andra har att säga. Inte konstigt att Helena och jag spenderat semestern på varsitt håll sedan vi träffades. Ingen orkar vara med dem i mer än två dagar. MAX. 

Jag önskar ni kunde höra dem prata. Östgöta-dialekt. Istället för nej säger de "Naaäe". Istället för roligt säger de "wolit". De låter allt annat än smarta.

Om någon av er - mot förmodan - tycker bloggen är kul, lägg den på Facebok. (Jag har inte Facebok). Får hon upp statistiken har hon fått för sig att hon kan få spons från ByggMax. Don't think so. Men jag vågar inte svära på det. Hon är sjukt envis. Inget överraskar längre.

Får hon spons ska jag och brorsan i alla fall bygga en scen på mammas gård på Öland. Så mycket som jag fått städa hemma sista tre veckorna. En musik-scen.

Då ska alla ni komma och bo i studion. Vi ska ha en skön helg ihop. Bara sitta och jamma loss. Bara vara. Bara leka. Våga vara barn.

(Längtar)

Här är blogglänken. OBS: Läs allra första inlägget först - annars kommer ni inte fatta någonting.

http://nuskadetbliandrabullar.blogspot.com  

(Nu ska det bli andra bullar. Vilket djävla namn. Om projektet ändå hade handlat om en bröstförstoring. Då kunde även jag fått ut något av den).

PEACE på er.

/Nuttymat 

(OBS: GLÖM INTE, SPECIALS STILL RULES)