LEDIG LILLEBROR DEL 7 - TRE MINDRE LYCKADE FRISYRER...

LEDIG LILLEBROR DEL 6 - KALUFS KAVALKAD

Eftersom jag verkar aningen besatt av hår har jag inget val än att fortsätta på det ytliga hår-spåret i denna lillebror-följetong.

Generellt är Andreas allt annat än fåfäng. Förutom ibland, när det kommer till självaste kalufsen. I perioder är han tämligen bekymrad över hur den beter sig. 

Hans hårstrån är många. Tjocka och stumma som mammas. Sammantaget är håret svårtyglat. Det lever sitt egna liv utan respekt för sitt värddjurs vilja.

Andreas talar i termen av "bra eller dålig hårdag". En bra eller dålig hårdag kan i vissa fall ha inverkan på mindre vägval.

Som när jag frågade Frances och Andreas om de efter dagis ville följa med till skoföretaget Knulps utförsäljning, där det också bjöds på vin och snittar.

"Jag har en jättedålig hårdag och förmodar att det kommer vara fullt av tjejer så nej tack". 

Om håret är tjockt, är däremot skägget inte lika fylligt. 

Inte alls likt hans fars, som här nedan vid 24 års ålder kan skådas i en gedigen krans.

Även om Andreas skägg är glest känns det avlägset att hans topp-man skulle bli märkbart tunnare med åren.

Men man vet aldrig med hår. Hår är nyckfullt.

Om jag i stället blickar bakåt var håret fram till början av tonåren en relativt oupptäckt mark som sköttes av mamma utan närmare eftertanke.



Det var i de tidiga tonåren som experimentlustan väcktes. Det blonderades.



För att permanentas.





Till att växa långt.

Efter tonåren har han varvat med att låta det växa ut, alltid tröttna och klippa kort.

Det är nästan alltid jag eller Bella som klipper. Ett stigmatiserande förtroende. Andreas är alltid orolig och spänd under klippningen. 

Han sitter som på nålar redo att explodera. Det är psykiskt stressande för den som håller i saxen. 

Varannan gång blir det fult. Med påföljden irritation och dålig stämning. Som tur är håller den inte i sig särskilt länge. Varken den fula frisyren eller humöret. 

(Tran Van Hay - mannen med världens längsta hår)

Som storasyster har jag genom åren, utan att bli ombedd, alltid kommenterat och lagt mig i Andreas frisyr. Något jag inte slutat med.

Även om jag också brukar tala om när jag tycker det är fint, är det de negativa kommentarerna som sätter sig. Det är nog mitt fel att han besitter en viss hår-osäkerhet. 

Jag vet inte varför, men hans hår kan störa mig enormt. Själva frisyren ändrar ofta hela hans uppsyn. Även om klädvalet ibland hjälper till.

Att håret har sådan betydelse är konstigt och samtidigt en fascinerande gåta. 

Allra helst med tanke på att resten som utgör hans huvud alltid består av samma tjocka ögonbryn, mandelögon, halvstora halvsneda näsa, moppemusche, pussvänliga läppar och skeva framtänder.

LEDIG LILLEBROR DEL 5: SJU FRÅGOR - SJU SVAR

        (1994 - Viktor utan skägg med Andreas och mig)

           (2008- Viktor med skägg och Frances) 

FRÅGA 1:

Viktor & Gustaf, även om ni båda (numera) har mycket & tätt skägg har ni liksom Andreas nära till era känslor. Om ni föreställer er att ni är av motsatt kön, vad skulle ni säga är hans sämsta kvalité? 

SVAR: 

Andreas överlägset sämsta kvalitet är grälsjukan. Han säger emot för emotsägandets skull. Gustaf minns hur han till-bringade högstadiet med att tjafsa med honom om ingenting.

Andreas delar den egenskapen med stora delar av sin familj, vilket resulterar i obegripliga bråk där de inblandade till slut har glömt vad de bråkade om.

När vi var små gick det historier om att familjemedlemmarna kastade porslin och köksknivar på varandra när de bråkade. 

Detta föreföll oerhört skrämmande för oss som kom från en fullständigt aggressionshämmad familj - där ingen någonsin höjde rösten.

FRÅGA 2:

Om man vänder på det, vad tror ni man som tjej faller för och gillar med Andreas?

SVAR:

För det första har man aldrig tråkigt med Andreas. För det andra är han en obotlig romatiker. När han ska planera en middag eller fest finns det inga gränser för hur storslaget det ska bli.

Det är roligt när Andreas ror iland sina projekt, som att ha personalkonferens i Tjernobyl för 80 personer. Den här sidan kan nog vara attraktiv för en tjej. 

Dessutom är han charmig och rolig på ett oslipat sätt. Han kan te sig riktigt väluppfostrat men blir aldrig inställsam.

FRÅGA 3:

Ni hade ett gäng när ni var tonåringar. Ni kallade er för "Berg Buchos". Viktor - du och Andreas var de enda som tatuerade in namnet. Andreas stort på bröstet. Du över magen. Hur tänkte du?

SVAR:

Hur tänker de som ännu inte tatuerat sig? Kortfattat är namnet och tatueringen en symbol för min uppväxt och en fantastisk vänskap (sedan är det ju fruktansvärt ballt med gängtatueringar).

FRÅGA 4:

I egenskap av kompisar. Vad stör ni er mest på hos Andreas?

SVAR:

Grälsjukan.

FRÅGA 5:

Vad uppskattar ni hos honom som vän?

SVAR:

Man har som sagt aldrig tråkigt med Andreas. Han är alltid sig själv och väldigt ärlig - både när det gäller sig själv och andra (på gränsen till läskigt för ovana).

Han har en massa idéer och kan vara jävligt envis men är också inkännande och kan lyssna. Klyschigt, men, han är en bra vän helt enkelt.

FRÅGA 6:

Andreas vill implicit ge sken av att han var lite av "vild och galen" i tonåren. Stämmer det eller är det en efterkonstruktion?

SVAR:

Det stämmer. Han inte bara tänjde på gränserna. Han klev ofta utan att tveka över dem. Konkreta exempel vågar vi inte ge. Det handlar om allt från att skjuta raket ur r*ven till att utföra farliga konster på väldigt hög höjd. 

FRÅGA 7:

Till sist, är det något annat ni skulle vilja berätta för en tjej som inte känner Andreas men som skulle vilja?

SVAR:

Det kan vara bra bra att känna till den här ärligheten som nämndes tidigare. Det brukar inte ta lång tid innan Andreas tar upp saker som för de flesta är väldigt personliga. 

Han har också en ibland totalt obefintlig dygnsrytm och kan därmed vara omöjlig att väcka när han sover. Om han inte vaknar när man försöker väcka honom ska man inte bli orolig. Han vaknar alltid så småningom. 

Dessutom är det nog bra att känna till storasystrarna. Men för de som läser bloggen är de väl ett ganska uppenbart inslag i Andreas liv?

/Viktor och Gustaf

LEDIG LILLEBROR DEL 4: SJU FRÅGOR?

Skägget till vänster heter Gustaf. Han är lillebror till Viktor, han till höger. 

Gustaf är journalist, Proust-besatt och blivande 3-barnsfar. Viktor är 2-barnsfar, läkare och svuren till mörkret.

Viktor & Gustaf är två av Andreas närmsta kompisar. Allt sedan den gemensamma uppväxten vid Bergs Slussar.

Mail-korrespondens:

---

Hej Viktor & Gustaf

Som ni kanske vet skriver jag en kontaktannons om Andreas på bloggen. Den är tänkt i tio delar. Vill ni vara med och svara på sju frågor? Läs dem nedan.

Känn inte att ni måste säga ja. Andreas vet inte att jag mailar er.

Helena

 FRÅGA 1: 
- Även om ni båda har mycket & tätt skägg har ni liksom Andreas nära till era känslor. Om ni föreställer er att ni är av motsatt kön, vad skulle ni säga är Andreas sämsta kvalité?

 FRÅGA 2: 
- Tvärtom, vad skulle ni som tjejer falla för och gilla med Andreas?

 FRÅGA 3: 

- Ni hade ett gäng när ni var tonåringar. Ni kallade er för "Berg Buchos". Viktor, du och Andreas var de enda som tatuerade in gängnamnet. Andreas stort på bröstet. Du över magen. Hur tänkte du?

 FRÅGA 4: 

- I egenskap av kompisar. Vad stör ni er mest på hos Andreas?

 FRÅGA 5: 

- Vad uppskattar ni hos honom som vän?

 FRÅGA 6: 

- Andreas vill implicit ge sken av att han var lite av "vild och galen" i tonåren. Stämmer det eller är det en efter-konstruktion?

 FRÅGA 7: 

- Till sist, är det något annat ni skulle vilja berätta för en tjej som inte känner Andreas men som skulle vilja?

------------------------------------------------------------

Hej Helena! 

Vi vill vara med och annonsera ut Andreas. Här kommer svar.

Hälsningar V&G

(...här följer egentligen svaren på frågorna, som jag dock sparar till nästa inlägg, som en cliffhanger)

------------------------------------------------------------

Jag avlider. 

Måste smälta detta. Återkommer.

/Helena

-----------------------------------------------------------

Ojdå...

För ärligt? Dålig reklam?

/V&G

-----------------------------------------------------------

Jag skrattade! Först...

Sen fick jag hosta. Det är olustigt att läsa någon annans bild av ens familj. På ett sätt stämmer den, även om tex de "obegripliga bråken" för oss inblandade oftast var fullt begripliga och den "läskiga" ärligheten ett odramatiskt  & normalt vardags-språk. 

Att det kastades knivar mellan familjemedlemmarna är en skröna. Dock var det ett och annat mindre bord eller inredningsföremål som vid vissa tillfällen åkte i väggen.

Vi är uppenbarligen ganska lika Andreas och jag...så hans - för er - dåliga sidor blir även en påminnelse om mina egna. Skoj men samtidigt lite deppigt...

(Stjärt-raketen känns aningen pinsam då jag bokstavligen AVSKYR Jackass humor)

Har ni några foton jag kan ha med? Kolla med Gustaf, kanske en bild från hans svarta-kajal period?

Hälsningar Helena
-----------------------------------------------------------

Hej!

Nej inte deppig! Du kanske ska stryka "läskig" ärlighet? (vi är ju vana vid den, men ovana kan nog tycka det är läskigt).

Jag har en del bilder på Berg Buchos från 98, mailar över så snart jag hinner.

/Viktor

---
CLIFFHANGER = Spännande sekvens i film eller liknande, som lämnas olöst, medan berättelsen tar en paus.

SVUREN TILL MÖRKRET = Person som är insnöad på dödsmetall.

           SVAR PÅ FRÅGORNA SAMT FOTON FÖLJER...        

SJÄLV-DIALOG MED ANLEDNING AV ANDREAS 1:A BULL-DEJT

- Vad var det som hände?

- Med vad...?

- Andreas och dejten?

- Oh nej. Orkar inte dra det. Det är inte intressant. 

- Jag vill veta. Dra det kort.

- Nej. Det hände inget speciellt. Eller det var just det som hände. Inget speciellt.

- Nåt måste hänt. De sågs och slutade ses?

- Måste något ha "hänt" för det? Det kanske bara inte klickade?
- Jo men..
- Vad är oddsen att det skulle "bli något" mellan just de två när det finns sju miljarder människor på jorden?

- Är det verkligen sju miljarder?

- Enligt Wikipedia är vi det.

- Gillar han inte båda könen måste du dra bort hälften.

- Ok, 3,5 miljarder. Fortfarande dåliga odds.

- Ja?

- Ja vad?

- Fortsätt, vad hände?

- En tjej hörde av sig till mig på mail. Hon sa att hon, efter vad hon läst på bloggen, tyckte Andreas borde träffa en kompis till henne. Vi kan kalla kompisen för Greta.

- Det här berättade du innan jul..

- Ja först föreslog hon att vi skulle be Andreas och Greta spela in ett blandband till varandra innan de sågs.

- Ja ha?

- Sen struntade vi i det och bestämde att de fick ta kontakt själva. Andreas skickade ett mail till Greta och sa hej. Inte för att utseendet i sig är avgörande, men jag tror hon skickade några bilder på sig själv till honom. Eller så blev de kompisar på Facebook? Kommer inte ihåg exakt. Hur som helst, hon hade ju visst försprång om Andreas från bloggen.

- Du är lite långrandig..

- Ska jag sluta prata eller?
- Nej, fortsätt.
- Andreas tyckte hon verkade sympatisk och så vidare. De bestämde att de skulle ses. 

- ....

- Fram till dejten hade de sporadisk sms kontakt. Sedan sågs de en kväll på söder och tog en öl. Eller om det var vin.

- Jaha..

- Dagen efter pratade jag med Andreas. Han sa att hon var jättegullig. Det hade inte varit krystad eller nervös stämning. De hade pratat och skrattat. 

- Jaha?
- Men han visste liksom inte om han kände nåt. Hon hade förresten varit mycket längre än han.

- Har du inte skrivit att han är 1.70?

- Har glömt det. Hon verkade ändå inte tycka det var ett problem. Mer festligt. Och Andreas är van sedan Ida.
- Ja..
- Jag frågade om de skulle ses igen men de hade inte bestämt något. Sen låg jag lågt. Ville inte bli involverad. Jag är kontaktförmedling, inte kärleks-coach.
- Okej, kom till saken nu...
- Jag sa ju att det inte fanns något att komma till?
Du får vara tyst om jag ska fortsätta, du har sämre tålamod än pappa och nu har jag tappat tråden..
- Du sa..
- Tyst. Några dagar senare skulle vi äta jullunch. Hela familjen på KB. Jag såg direkt att Andreas var lurig. Han berättade att de hade sms:at en hel del.
- Jaha?
- Det var här det började bli jobbigt för mig. Jag läste sms-konversationen och förstod inte varför han hade börjat gulle-sms:a med någon han inte var säker på att han skulle träffa igen? Han blev irriterad för att jag gav honom kritik för det.
- Gulle-sms:a?

- Ja, du vet..?
- Nej. Ge ett exempel.
- Nej jag kan inte ge ett exempel. Det är taskigt.
- Hitta på nåt liknande då?
- Okej...ungefär..."om våra barn får din hjärna och mitt utseende kommer de bli närmast perfekta".
- Du skämtar, skrev han så?
- Nej! Du sa ju att jag skulle hitta på?
- Jaha men jag vet inte om jag fattar. Det där lät bara konstigt.
- Okej men puss och kram och sånt då, det kanske du fattar?
- Ja ja.
- Själva poängen är att jag tyckte att det verkade som Andreas var mer intresserad av att komma på kreativa, gulliga och roliga sms än att träffas igen. Vilket jag tyckte var egoistiskt. Ifall hon kanske hade velat träffa honom igen.
- Och sen?
- Jag och Andreas bråkade lite fram och tillbaka huruvida det var fel att gulle-sms:a i sådant tidigt skede eller inte. Det blev dålig stämning mellan oss. Jag sa att jag inte ville vara hans bollplank.
- Varför läste du sms:en från början i så fall?
- För han ville visa dem! Skit samma. Sen träffades de på en kaffe några dagar senare. Och sen bestämde de att de inte skulle ses mer.
- Tyckte båda att det var lika bra att lägga ner?
- Tror det.
- Ska du ändå fortsätta med den här utdragna annonsen? Har du inte blivit avskräckt?
- Nej det har jag inte. Jag beskriver honom på bloggen, men om någon vill träffa honom framöver får han sköta det själv. Behöver han ett bollplank får han prata med Bella eller en kompis.
- Jaha. Nu är jag uttråkad av den här icke-historien. Jag trodde det hade hänt nåt smaskigt.
- Skyll dig själv. Jag sa från början att det inte fanns nåt att säga.

- Det känns för övrigt rätt buskis att du skriver ett inlägg där du låtsas prata med dig själv.
- Jag vet..

KÄRLEKSAFFÄREN FORTFARANDE ÖPPEN

       (Andreas. 17-årig utbytesstudent i Australien)

- Hej det är jag.

- Hej..

- Du..jag måste veta hur vi ska göra med den här annonseringen av dig på bloggen?

- Vad menar du?

- Ja, om vi ska fortsätta eller inte?

- ...jag trodde inte du ville det?

- Jo det vill jag. Om jag slipper vara ditt bollplank igen?

- Ja, näe, det behöver du inte.

- Bra, för det var jättejobbigt. Jag kan inte vara din dejtingt-konsult. Jag har ingen erfarenhet.

- Nej det är nog lika bra.

- Vill DU fortsätta då?

- Ja, jag tycker det är roligt.

- Okej, men då måste jag skriva något om dejten ändå?

- Jo...men inget taskigt.

- Nej inget taskigt, du får läsa innan.

- Det vill jag absolut inte. Lägg bara upp det.

- Okej.

- Okej, hejdå.

- Hej.

LEDIG LILLEBROR DEL 3 - MINDRE BRA SIDOR?

Söndag. Kollar mail innan jag lägger mig. Ringer Andreas.

- Va göru?

- Inget speciellt, plockar i ordning. 

- Jaha. Jag har fått ett mail.

- Jaha?

- Från en tjej som läst bloggen. Har ingen aning om vem det är, känner inte igen namnet.
- Jaha..
- Hon skriver att efter allt hon fått veta om dig verkar du vara en perfekt kille till en av hennes kompisar. 

- ....

- Hallå?

- ....ja.. (rösten avslöjar ett brett leende)

- Hon hittade min blogg av en slump via en annan blogg och får nu för sig att det kanske fanns en mening med det.

- Vem är det?

- Jag vet inte sa jag ju, det spelar inte så stor roll, det jag vill säga är att jag inte var mentalt beredd på detta.
- Hur menar du?
- Jag känner plötsligt en oro som jag behöver ventilera med dig.

- Jaha... (konfunderad)

- Hon skriver att hennes kompis är den mest "ödmjuka, omtänksamma och fina människa" hon känner och när jag läste det fick jag en släng av ångest.

- Varför då?

- Hon skriver att hon tycker att du verkar vara av samma "virke", vilket får mig att undra om jag kanske förskönat min annons, eller säljer skadat gods, eller i alla fall lagat, men annonserar det som "felfritt" eftersom jag av tidsbrist ännu inte hunnit ta upp dina dåliga sidor.

- Vad syftar du på?

- Men det vet du väl?

- Näe...? Jag tycker överlag att jag är en ganska bra person. Det är mest mitt för omgivningen överdrivna data-intresse som tenderar att uppfattas negativt..

- Andreas, ta inte illa upp nu för jag tror absolut inte du skulle vilja vara ihop med mig heller, men låt säga att vi inte var syskon.
- Vad är det nu?
- Jag skulle som osläkting inte vilja vara ihop med dig ändå.

- Men allvarligt, jag..(avbruten)

- Jag menar inget taskigt, bara att med 31 år av facit i hand vet jag sidor hos dig som jag inte skulle stå ut med. 

- Samma här. Sidor hos dig alltså.

- Det känns olustigt att prata om mig och dig som ett par.

- Ja verkligen. Sluta med det.

- Vad jag vill veta är om jag kan rekommendera dig med gott samvete? 

- Ja det är klart du kan. Var inte taskig.
- Okej men om du träffar någon, kan du anstränga dig för att jobba på dina mindre bra sidor då?

- Vilka sidor pratar du om? 

- Det tar för lång tid att ha en utläggning om nu men jag skulle kunna skriva en lång lista. 

- Vaddå?

- Ja men du kan väl inte mena att din överdrivna data-kärlek är ditt enda fel?

- Näe så klart inte men..(avbruten)

- Du är sävlig, ganska oföretagsam, disträ, sover länge på helgerna, omöjlig att väcka och en massa andra saker som jag skulle tycka var olidligt.

- Det tycker inte jag, och allt är relativt. Du är ju likadan fast åt andra hållet, för hetsig och stressig. 

- ..ja jag vet...
- ....
- ...jag kanske bara inte ska göra en stor grej av det jag upplever som dåliga sidor hos dig? Kanske till och med någon ser det som bra saker.

- ...ja kanske det.

- Jag vill egentligen bara ha en garanti för att jag inte ska framstå som en oärlig försäljare.

- Jag kan jobba på mycket.
- Det är bra.
- Men du vet själv hur svårt det är att ändra på sin grundpersonlighet.

- Jag vet. Men ska vi gå vidare med det här då?

- Ja, det tycker jag.

- Bra. Jag med. Jag ringer när jag vet hur. Hon hade skrivit ner några förslag på hur man kan gå vidare. 

- Okej, hejdå.
- Hejdå.