NU LÄGGER VI PÅ ETT KOL

Frances fyller 6 år den 25 januari. Dagen efter ska hon ha djungel-kalas på Bondegatan. Tills dess ska detta evighets-projekt ha sett sitt slut.

I helgen monterades således Tyra von Zweigbergks uggla upp på kapa.

(Frances älskar den)

"Lilla kojan" med runda fönstret på övervåningen ska ha ett draperi. Vi måste sätta upp en planka i taket som vi kan fästa draperiskenan på.

Övergången från vägg till tak är rundad. Gjorde en mall av grön lera vars kontur vi sedan ritade av på plankan.

Idas vän Lydia kom på fruktstund. Frances tog då denna bild:

Jag gick till Mathias studio där sågen stått och dammat sedan jag köpte den i mars.



Provade för första gången. Sågade lite planlöst i en röd planka.

Sågade sedan ett rundat hörn på gardin-plankan. Efter det över till Ida för sand-pappring.

(Ida påstod sig ha otvättat hår, därav Nicke Andersson fasonerna)

Ida är bra på mycket. 

För att kunna fästa plankan i taket skruvade vi fast två klossar på baksidan.

Sedan hann vi inte mer.

Gick hem och photoshoppade fram och tillbaka. Kände mig dock mest förvirrad av alla val och möjligheter.

Kanske blir det ett rosa äpple, en röd mun och ett randigt moln i mdf nästa vecka.

 Eller något helt annat.

SMALL STEP FOR MANKIND - STORT STEG FÖR ANDRA BULLAR

Lilleman har blivit tre månader. Tror jag börjar närma mig ett liv utöver matning och blöjbyten. Vilken lättnad.

Hittade en gul vägglampa på loppis för femton kronor. Dock med en sladd som stank mögel. Köpte ny sladd och gav mig av mot Bondegatan med borr under barnvagn.

- Helena! Kom och vik papper med mig!

- Hinner inte idag. Jag är här för att fixa läslampan.

- Oh, vad tråkigt...

- Du ska fixa med mig. Ida tar hand om Bravis. Vi ska byta sladd. Den är mögig. Lukta.

- Blä. Men jag vet inte hur man gör.

- Jag är superbra på det. Man måste dock ha stor respekt för elgrejjer. Det är inget du får hålla på med själv. 

- Nej det vill jag inte.

- Ta saxen och klipp av här.

- I sladden..?

- Ja. 

- Det vill jag.

Efter tvinning av koppartrådar, skruvning av miniskruvar och slutligen borrning sken Frances upp mer än lampan när hon satte i kontakten och den visade sig fungera perfekt.

Frances lekrum - nu med läslampa:

FIGURSÅGAD

Sommaren 2010 sågade jag ut bokstäverna till Frances träd-koja Lilla Rosen. 

Med en manuell figursåg och en vanlig sticksåg. Det var svårt och tog irriterande lång tid.

Förra sommaren var jag en dag på Material för att köpa papper. Som många gånger innan passerade jag utan närmare eftertanke det låsta glasskåpet med de gröna maskinerna i. 

Denna gång stannade jag upp och backade. Tog katalogen som låg bredvid skåpet och läste: 

"Proxxon - Världsledande tillverkare av högkvalitativa elverktyg avsedda för formtillverkning, modellbygge och leksakstillverkning. Över 50 professionella maskiner för formgivare, arkitekter och modellsnickare".

En elektrisk figursåg hade varit perfekt till bokstäverna tänkte jag.

I mitten på oktober hade jag funderat klart. Gick till Material. Mitt liv var inte komplett utan en Proxxon figursåg DSH för 2.350 kronor. 

Igår, efter fem månaders damm-samlande på sovrumsgolvet, var tiden mentalt inne för att öppna kartongen. 

Nu kan det bli såga av. Endast fantasin begränsar vad man kan åstadkomma med denna pärla.

Det som länge stått på figursågar-listan är ugglan som ska fästas på övervåningens räcke.

Samt ett par moln som ska skruvas fast på fronten av två tavellister så att man kan ställa böcker bakom molnen.

I mån av tid kan vi sedan avancera till mer detaljerade alster.

HOT / MUTOR - EFFEKTIVT ÄVEN PÅ VUXNA

Kära P&L

Vi börjar sakta närma oss finalen av Bull-projektet. Budgetmässigt och arbetsmässigt. 

Vårt senaste avancemang:

Mammas gamla Husqvarna är näst intill omöjlig att flytta pga dess vikt. Den står dock stadigt även när man syr hetsigt som jag. Till skillnad från nyare plastmaskiner.

Förra torsdagen, medan jag var på jobbet, satt Ida hemma hos mig halva dagen och sydde klart 4 av 5 kuddfodral (sen fick Frances sova över). 

Jag bad Ida ta några bilder men det glömdes bort. 

Igår kväll sydde jag sista kudden och behövde således dokumentation:

- Mathias kan du ta några bilder när jag syr?

- ...ja det kan jag väl.

- Här, jag har ställt in vitbalansen.
- Jaha..
- Försök vara lite kreativ nu. Ställ dig på en stol och fota ovanifrån eller över min axel, hitta roliga vinklar och jobba med skärpedjup och så.
- Vad jobbigt det blev plötsligt...
- Nej då, rör på dig bara och låtsas att du är fotograf så blir det roligt.
- Tänk på att jag har ungdoms-jeans på mig. Jag kan knappt böja benen.
- Ta på dig mjukisbyxor då. Nu syr jag och du fotar.



- Försök få med lite bakgrund så det syns hur mysigt jag har det. Inga närbilder på mitt ansikte.



- Varför tar du så få bilder och sakta? Det är en digitalkamera, du behöver inte snåla det är bara att smälla på, yrkes-fotografer säger att det går 99 dåliga foton på ett bra.

- Hur ser jag ut?
- ....fortsätt älska med kameran bara.
- Snuska dig inte. Det ska inte verka som om jag poserar, det ska se naturligt ut, som om bilderna tagits i smyg.

- Tar du bakifrån nu? Hur ser jag ut i håret? Ser det konstigt ut?

- Det ser lika välvårdat ut som det gör varje dag.

- Jag har jättetorra händer, ska jag smörja in dem?

- Det syns inte. Nu vill jag bli klar med det här.

- Okej men ställ dig på stolen också så vi får in ett ovanperspektiv.

- Helvete vad du kräver mycket.

- OK, nu står jag här, ska du kolla upp på mig eller?

- Nej. Ta bara.

- Kolla upp en gång i alla fall. Du måste ha ögonkontakt med publiken.

- Okej...

- Kul. Är vi klara nu?

- Nej vänta, flytta stolen så du får med Tyras tavla, den är så fin.

- Nu är den med.
- Bra och så en när jag sprättar.

- Nu lägger vi ner va?
- Vänta jag fick en idé..

- ...ser det kul ut..?

- Nej. Men det får bli den sista.

EN FRÅGA FÖR MYCKET

I köket på Bondegatan. Frances gör figurer av färgad lera.

- Frasse, jag har valt ut fyra tyger ur min 70-tals samling som vi äntligen ska sy fodral av till dina kuddar. Vill du kolla?

- ....aa... (måttligt intresserad)

- Okej, äru beredd? 

- ...aaa..
- Ena kudden blir..(drar fram det ur väskan)..sned-randig!

Frasse kastar ett snabbt öga och konstaterar..

- ...gillar inte den (fokus tillbaka på leran)
- Gillar du inte den? Vad tycker du om....den här då?

- ....tråkig.
- Va? Men blommor då, gillar du väl?


(Frasse skakar på huvudet)

- Också tråkig.
- Nu skojas du väl?
- Jag skojas inte. Jag vill att dom ska vara i många färger.
- Är det det som är felet?
- aaa...
- Du måste tänka att väggmålningen kommer bestå av massor av färger. Även de andra sakerna i rummet som inte är klara än.
- ...
- Tanken är att hålla ihop kuddarna med ett fåtal kulörer. Så det inte blir för rörigt, fattar du?
- Men jag vill ha många olika färger? (inser att hon inte delar mitt design-tänk)
- Gillar du inte den här sista heller?

- Den är okej! Den kan vi ha!

- Glöm det här samtalet. Kom på att jag bestämmer själv.