LEDIG LILLEBROR DEL 6 - KALUFS KAVALKAD

Eftersom jag verkar aningen besatt av hår har jag inget val än att fortsätta på det ytliga hår-spåret i denna lillebror-följetong.

Generellt är Andreas allt annat än fåfäng. Förutom ibland, när det kommer till självaste kalufsen. I perioder är han tämligen bekymrad över hur den beter sig. 

Hans hårstrån är många. Tjocka och stumma som mammas. Sammantaget är håret svårtyglat. Det lever sitt egna liv utan respekt för sitt värddjurs vilja.

Andreas talar i termen av "bra eller dålig hårdag". En bra eller dålig hårdag kan i vissa fall ha inverkan på mindre vägval.

Som när jag frågade Frances och Andreas om de efter dagis ville följa med till skoföretaget Knulps utförsäljning, där det också bjöds på vin och snittar.

"Jag har en jättedålig hårdag och förmodar att det kommer vara fullt av tjejer så nej tack". 

Om håret är tjockt, är däremot skägget inte lika fylligt. 

Inte alls likt hans fars, som här nedan vid 24 års ålder kan skådas i en gedigen krans.

Även om Andreas skägg är glest känns det avlägset att hans topp-man skulle bli märkbart tunnare med åren.

Men man vet aldrig med hår. Hår är nyckfullt.

Om jag i stället blickar bakåt var håret fram till början av tonåren en relativt oupptäckt mark som sköttes av mamma utan närmare eftertanke.



Det var i de tidiga tonåren som experimentlustan väcktes. Det blonderades.



För att permanentas.





Till att växa långt.

Efter tonåren har han varvat med att låta det växa ut, alltid tröttna och klippa kort.

Det är nästan alltid jag eller Bella som klipper. Ett stigmatiserande förtroende. Andreas är alltid orolig och spänd under klippningen. 

Han sitter som på nålar redo att explodera. Det är psykiskt stressande för den som håller i saxen. 

Varannan gång blir det fult. Med påföljden irritation och dålig stämning. Som tur är håller den inte i sig särskilt länge. Varken den fula frisyren eller humöret. 

(Tran Van Hay - mannen med världens längsta hår)

Som storasyster har jag genom åren, utan att bli ombedd, alltid kommenterat och lagt mig i Andreas frisyr. Något jag inte slutat med.

Även om jag också brukar tala om när jag tycker det är fint, är det de negativa kommentarerna som sätter sig. Det är nog mitt fel att han besitter en viss hår-osäkerhet. 

Jag vet inte varför, men hans hår kan störa mig enormt. Själva frisyren ändrar ofta hela hans uppsyn. Även om klädvalet ibland hjälper till.

Att håret har sådan betydelse är konstigt och samtidigt en fascinerande gåta. 

Allra helst med tanke på att resten som utgör hans huvud alltid består av samma tjocka ögonbryn, mandelögon, halvstora halvsneda näsa, moppemusche, pussvänliga läppar och skeva framtänder.

WALL OF FEMMES - SNART PÅ BONDEGATAN

   (Varning. Detta inlägg är farligt nära ett Äntligen Hemma-inslag)

Det första man möts av i Ida & Frances etta är en stor tom vägg. Den har länge stört Ida, som egentligen löste dess väggproblematik redan för ett halvår sedan - i teorin.



Hon kom på att hon ville göra en "Wall of femmes" (pendag till Samira & Angelas roliga projekt HALL OF FEMMES). 

I helgen tog vi tag i den praktiska delen av idén.

Parentes:
Utöver redovisning för våra finansiärer P&L, är detta inlägg även ett tips på hur man enkelt och billigt kan förgylla sina väggar - med ett snyggt och professionellt resultat.

Så, för dig som inte redan är bekant med kapaplattor och dylikt, det du behöver är spraylim, stållinjal, skärkniv, skärmatta och kapaplatta.



Observera, om du bara tänker montera en enstaka bild eller affisch, eller om du har gott om deg, ska du köpa kapa-skiva som är självhäftande på ena sidan.

Kapa med förklistrad sida är dubbelt så dyr, men man slipper kladd och jobb med spraylim.

Som här nedan, när jag idag monterade det fina 70 x 100 cm stora ballong-screentrycket från ACNE JR som jag nyligen fick av chefen.

Om du planerar att göra väldigt många bilder och har skral ekonomi lönar det sig dock att köpa standardkapa-skivor och spraylim.

Om du inte redan har dessa saker hemma - KÖP.

Inget hem är komplett utan skärmatta, stållinjal och skärkniv. Även om man inte tänkt montera bilder. Jag lovar.

Ca priser:
SKÄRMATTA 30 X 45 cm: 80:-
SKÄRKNIV: 50:-
STÅLLINJAL: 70:-
70 X 100 CM STANDARD KAPAPLATTA: 90:-
70 X 100 CM SJÄLVHÄFTANDE KAPAPLATTA : 180:-
SPRAYLIM: 150:-

           (Hur bra blev det egentligen...?)

Tillbaka till Idas vägg:
Ida kom i lördags över med en tung kasse tidningar och några böcker. Sådana som mest legat och samlat damm och som hon sällan tittar i.

Tjusiga storformats-magasinet Acne Paper, ett par böcker och äldre tidningar skars i utan pardon.



Vi lade ut bilderna på golvet för att få en överblick. Missy Eliott och några Chloe fimpades.

Spraylim kräver god ventilation. Ida gick ut på balkongen och sprayade upp bilderna på slarvigt tillskurna kapabitar.

Sedan skar hon noggrant till dem en i taget.

Vad gäller kapaskivor är det sista man bör känna till dess smarta upphägnings-anordning. 

För 5 kronor får man en special-hängare, som bara är att trycka fast på baksidan.

Om man stör sig på att tavlan står ut ett par millimeter upptill sätter man fast ett par möbeltassar eller fästkuddar i nederkant.

Efter ett par timmar med bull-paus inräknad var alla bilder monterade.

När denna första omgång är uppe kommer väggen fortfarande vara långt ifrån klar. Det är dock bara bra. En vägg som denna ska inte stressas fram utan byggas på allt efter som.

Det var allt för denna gång. Nästa vecka ska jag visa hur man gör en prickig barngarderob av toarullar. Vi ses.

(Vi köper det mesta av materialet på butiken MATERIAL. Konstnärshandeln MATTON är också bra)

30 ÅR GAMMAL ODÖR AV GYMNASTIKSKO

SCRATCH'N SNIFF - COLLECT'N SWAP

Stinky Stickers gamla slogan får min hjärna att framkalla doftminnen jag trodde jag glömt. Som artificiell lukt av gammalt plåster.

För dig som aldrig haft åldern inne för luktisar är detta förmodligen ett tämligen värdelöst inlägg. 

För f.d. Luktis-samlare med dåligt minne, som jag själv, kan det möjligtvis addera viss tillfredställelse.

Det var internet-slumpen som ledsagade mig till en A.Lindholm's något svårnavigerade hemsida i Tranås. 

Denna smålänning visade sig sälja ett stort parti oanvända luktisar från tidigt 80-tal. 

30 år gamla doft-klistermärken kan inte vara brukliga 2012 - antog jag innan jag läste mig till bättre vetande.

Det var företaget 3M, Post-It lapparnas grundare, som i slutet av 70-talet lyckades uppfinna tekniken bakom Luktisarna, den sk Micro-Fragrance tekniken.

Micro Fragrance gjorde det möjligt att kapsla in starka doft-ämnen i pytte, pytte-små mikroskopiska bubblor. 

Planen var att använda lukt-bubblorna till parfym-prover, men något kom i vägen. 

Ett annat amerikanskt företag, Creative Teaching, tillverk-are av diverse skol-produkter, hörde talas om den nya teknologin. 

De kom på idén om "belönings-klistermärken", så kallade "Scratch'n Sniff Reward Stickers". 

Små runda färgglada motiv-klistermärken med uppmuntrande ord, som gav ifrån sig lukt när man skrapade på dem. 

Inom kort började lärare och föräldrar runt om i USA belöna sin elever & barn med klistermärkena. Barnen i sin tur köpte frimärksalbum och började samla och byta Stinky Stinkers.

Snart spred sig fenomenet över världen. Fler producenter och nya dofter dök upp på marknaden.

Även Sverige drabbades av Luktis-feber. 

        (Försäljning över disk i Stockholmsbutik 1983)

Luktisarna har en matt yta. Den gör att micro-bubblorna kapslar in sin doft så väl att den börjar avta först när den skrapas på. Oavsett om det dröjer 20 eller 50 år från inköpsdatum.

För att hushålla med klistermärkenas doft-kapacitet ska man alltså skrapa små partier åt gången, från ena sidan, inte över hela ytan.  

Det är något speciellt med klistermärken. Även om de inte luktar. 

Förra julen fick Frances som vanligt fler och dyrare paket än jag ansåg nödvändigt. 

Dock var det Bellas julklapp som fick Frances att med stora ögon ge ifrån sig det spontanaste och gladaste tillropet vid öppning. 

Tre små ark med blandande klistermärken slog både Hello Kitty huset och Lego-tågstationen.

 

KLICKA HÄR OM DU VILL KOMMA TILL LUKTIS-BUTIKEN.