ÄNNU ETT FÖDELSEDAGSKALAS

Kära P&L

Det var inte länge sedan vi hade byggkalas på Bondegatan. Nu var det dags igen. Det är dock svårt att ta in att Frances fyllt 5 år.

Frances som vi i 9 månader kallade för Micke innan vi visste bättre.

Det är som om Frasse hittills varit en person för varje år.

På lördagens kalas hos Andreas skulle hon ovillkorligen vara näckros.

Ida och jag gick till Material och köpte fem pappersark för 70 spänn. På fredagskvällen klippte och tejpade vi ihop dem.

Krage & kjol. Gröna blad-manschetter vid händer och fötter.



Ida hittade även en plastnäckros på Kina-Li som hon fäste på ett diadem. Den fick bli pricken över i.

Jag var bara med på första kalasomgången. Den för dagis-kompisarna. 

Samlade ihop dem för en gruppbild. Var tvungen att säga åt dem att göra olika miner för att få dem att stå kvar.

DET ÄR LÄTT ATT VARA EFTERKLOK

Med facit i hand borde vi sågat till en längre staket-stolpe och fäst den både i "övervåningens golv" och i själva rummets tak.

Tänkte dock initialt inte längre än att det skulle vara fint om pinnen avslutades med en uggla.

(ugglan är fortfarande kvar på att-göra-listan)

Ett barns tyngd belastar inte stolpen. Det är när en vuxen tar tag i den för att häva sig upp, som den tenderar att svaja aningen olustigt. 

Bygget är tänkt att vara idiotsäkert oavsett vikt eller ålder. 

Hade således inget val än att köpta vinkeljärn och göra om. Ida träffade mitt i en träregel och behövde därför varken förborra eller plugga. 

Tre stora skruvar. Sen satt den som sten i taket.

Skruvade loss gamla pinnen. Sedan tre skruvar in i den nya som Ida föredömligt målat.

När vi ändå bytte ut den till en längre passade vi på att välja en som även var tjockare.

Tjockleken / djupet gjorde dock att vi var tvungna att figursåga ut tre försänkningar för de horisontella staket-plankorna.

Före och efter:

Sjukt tråkigt att lägga timmar på något som knappt syns. Dock var det ett nödvändigt ont.

Eftersträvandet av uppväxtens inpräntade devis "gör man något gör man det ordentlig" är nu mentalt återställd.

SJÄLV-DIALOG MED ANLEDNING AV ANDREAS 1:A BULL-DEJT

- Vad var det som hände?

- Med vad...?

- Andreas och dejten?

- Oh nej. Orkar inte dra det. Det är inte intressant. 

- Jag vill veta. Dra det kort.

- Nej. Det hände inget speciellt. Eller det var just det som hände. Inget speciellt.

- Nåt måste hänt. De sågs och slutade ses?

- Måste något ha "hänt" för det? Det kanske bara inte klickade?
- Jo men..
- Vad är oddsen att det skulle "bli något" mellan just de två när det finns sju miljarder människor på jorden?

- Är det verkligen sju miljarder?

- Enligt Wikipedia är vi det.

- Gillar han inte båda könen måste du dra bort hälften.

- Ok, 3,5 miljarder. Fortfarande dåliga odds.

- Ja?

- Ja vad?

- Fortsätt, vad hände?

- En tjej hörde av sig till mig på mail. Hon sa att hon, efter vad hon läst på bloggen, tyckte Andreas borde träffa en kompis till henne. Vi kan kalla kompisen för Greta.

- Det här berättade du innan jul..

- Ja först föreslog hon att vi skulle be Andreas och Greta spela in ett blandband till varandra innan de sågs.

- Ja ha?

- Sen struntade vi i det och bestämde att de fick ta kontakt själva. Andreas skickade ett mail till Greta och sa hej. Inte för att utseendet i sig är avgörande, men jag tror hon skickade några bilder på sig själv till honom. Eller så blev de kompisar på Facebook? Kommer inte ihåg exakt. Hur som helst, hon hade ju visst försprång om Andreas från bloggen.

- Du är lite långrandig..

- Ska jag sluta prata eller?
- Nej, fortsätt.
- Andreas tyckte hon verkade sympatisk och så vidare. De bestämde att de skulle ses. 

- ....

- Fram till dejten hade de sporadisk sms kontakt. Sedan sågs de en kväll på söder och tog en öl. Eller om det var vin.

- Jaha..

- Dagen efter pratade jag med Andreas. Han sa att hon var jättegullig. Det hade inte varit krystad eller nervös stämning. De hade pratat och skrattat. 

- Jaha?
- Men han visste liksom inte om han kände nåt. Hon hade förresten varit mycket längre än han.

- Har du inte skrivit att han är 1.70?

- Har glömt det. Hon verkade ändå inte tycka det var ett problem. Mer festligt. Och Andreas är van sedan Ida.
- Ja..
- Jag frågade om de skulle ses igen men de hade inte bestämt något. Sen låg jag lågt. Ville inte bli involverad. Jag är kontaktförmedling, inte kärleks-coach.
- Okej, kom till saken nu...
- Jag sa ju att det inte fanns något att komma till?
Du får vara tyst om jag ska fortsätta, du har sämre tålamod än pappa och nu har jag tappat tråden..
- Du sa..
- Tyst. Några dagar senare skulle vi äta jullunch. Hela familjen på KB. Jag såg direkt att Andreas var lurig. Han berättade att de hade sms:at en hel del.
- Jaha?
- Det var här det började bli jobbigt för mig. Jag läste sms-konversationen och förstod inte varför han hade börjat gulle-sms:a med någon han inte var säker på att han skulle träffa igen? Han blev irriterad för att jag gav honom kritik för det.
- Gulle-sms:a?

- Ja, du vet..?
- Nej. Ge ett exempel.
- Nej jag kan inte ge ett exempel. Det är taskigt.
- Hitta på nåt liknande då?
- Okej...ungefär..."om våra barn får din hjärna och mitt utseende kommer de bli närmast perfekta".
- Du skämtar, skrev han så?
- Nej! Du sa ju att jag skulle hitta på?
- Jaha men jag vet inte om jag fattar. Det där lät bara konstigt.
- Okej men puss och kram och sånt då, det kanske du fattar?
- Ja ja.
- Själva poängen är att jag tyckte att det verkade som Andreas var mer intresserad av att komma på kreativa, gulliga och roliga sms än att träffas igen. Vilket jag tyckte var egoistiskt. Ifall hon kanske hade velat träffa honom igen.
- Och sen?
- Jag och Andreas bråkade lite fram och tillbaka huruvida det var fel att gulle-sms:a i sådant tidigt skede eller inte. Det blev dålig stämning mellan oss. Jag sa att jag inte ville vara hans bollplank.
- Varför läste du sms:en från början i så fall?
- För han ville visa dem! Skit samma. Sen träffades de på en kaffe några dagar senare. Och sen bestämde de att de inte skulle ses mer.
- Tyckte båda att det var lika bra att lägga ner?
- Tror det.
- Ska du ändå fortsätta med den här utdragna annonsen? Har du inte blivit avskräckt?
- Nej det har jag inte. Jag beskriver honom på bloggen, men om någon vill träffa honom framöver får han sköta det själv. Behöver han ett bollplank får han prata med Bella eller en kompis.
- Jaha. Nu är jag uttråkad av den här icke-historien. Jag trodde det hade hänt nåt smaskigt.
- Skyll dig själv. Jag sa från början att det inte fanns nåt att säga.

- Det känns för övrigt rätt buskis att du skriver ett inlägg där du låtsas prata med dig själv.
- Jag vet..

JAG PRESENTERAR ÄNTLIGEN - MINA FISHER PRICE : )

Idag är jag klar med detta oändliga inlägg som jag började fota redan i maj förra året.

Pga sitt omfång har jag delat upp det så varje sak fått ett eget inlägg med bilder.

Innan jag låter dem tala för sig själva vill jag nämna att varje Fisher Price leksak alltid är etikettmärkt med produktionsår och tillverkningsland (vilket jag finner väldigt sympatiskt).

Om tekniken inuti är tillverkad i ett annat land än resten av leksaken är även det utskrivet. Som på denna klocka. 

Några andra exempel:

Som nämnts tidigare har leksakerna inte alltid varit direkt fräscha när jag köpt dem.

Men i princip alla har gått att putsa upp, med rätt redskap och tålamod. 

Det enda som inte är bra är om plasten är spräckt. Det är den dock väldigt sällan eftersom den, trots sina år, är av extremt bra kvalité.

Till sist vill jag säga att leksaker är till för att lekas med. Inte stå ouppnåeliga på en hylla och samla damm (jag leker dock inte med dem när jag är själv).

FISHER PRICE - FERRIS WHEEL - MADE IN USA / JAPAN - 1966

FISHER PRICE - TOOT TOOT - MADE IN USA - 1964

FISHER PRICE - CHILDREN'S HOSPITAL - MADE IN USA - 1971