När man är som jag, uppmärksamhetskrävande och plats-tagande är det bra om man har en syster som påpekar att man ibland faktiskt borde förminska sig. Så man inte sväller upp och spricker. Skratta högt åt andras skämt och inte bara åt sina egna.
Man kan också ha en Face-bookande arbetskamrat som får en på fötter genom att skicka Facebook-skärmdumpar över kommentarer om ens blogg, av folk man inte känner.
Den här killen är desperat och skriker på hjälp. Kan någon därute hjälpa honom?
Åh! Gaunitz! Helena, jag gick i hans klass på K-fack :)
SvaraRaderaDet här är mitt favoritinlägg, jag skrattar så jävla gott av igenkänning.
SvaraRadera