LADY IN RED?

Kära Muttan

Jag har funderat på varför jag inte har kunnat sluta tänka på dig en gång i timmen sedan festen hos Linda & Dan i lördags. (Inte på ett sexuellt, utan vänskapligt plan, det behöver jag förhoppningsvis inte poängtera). 

På Lindas fest träffade jag för första gången någon som förstod mig. Min kropps fysiska uttryck och möjligheterna som döljer sig i mina stabbiga fotbollsben som jag hatar.

Jag förvånandes över lyhördheten och finkänsligheten du visade prov på när jag viskade improviserade instruktioner i ditt öra. Du såg komisk ut. Du påminde om Will Ferell (inte så mycket utseende-mässigt som uttrycks-mässigt).

Jag vet att Lindy Hop är lite äckligt. Jag blir själv arg när de håller ut armarna och viftar på händerna med ett stort leende. Som om det inte fanns några bekymmer och livet endast består av dans och inte några galna Libyska diktatorer som mördar. Då vill jag slå dem. Våld främjar våld, så jag behärskar mig.

Jag har gjort en poster. Jag satte upp den på Götagatan. Tänk om någon ringer till Södran och ska köpa biljett? Det vore för festligt.

Om du vågar hoppa på detta tåg med mig utan att veta dess destination, är min plan att vi ska hitta vårt eget uttryck. Ett "Viale-Sterner dans-språk", som bara du och jag förstår. 

Tona ner käckheten i Lindy Hopen och hitta en dystopisk, suggestiv infallsvinkel. Det kan bli spännande. Med en pytteliten glimt kvar i ögat dock. Annars blir det inte kul. 

Det är själva tekniken i Lindy Hop som jag är mest intresserad av att vi så småningom ska behärska. Jag tänker på olika lyft osv. Sedan adderar vi vår stil "on top of it".

 I lördags märkte jag, fast det var ganska mörkt i rummet, att ditt ansikte blev svettigt och rött när du försökte lyfta mig. Jag vet om att jag inte är lättlyft. Jag planerar att gå ner ett par kilo till sommaren, från 57 till 54. Kanske gör det lite skillnad.

Fundera på hur du vill göra. Om du vill eller ej. Jag blir INTE arg om du säger nej. På riktigt. Det vore tvärtom konstigt om du sa ja faktiskt.

Här kan du läsa om kursen. Det är alltså en nybörjarkurs.

http://www.stockholmsangdans.se/lindy-hop.html 

Hör av dig när du vet om du vill gå vidare eller ej.

Kram Helena

PS: Jag ringde Linda och bad om ursäkta för glasen som gick sönder, så du behöver inte göra det. Skärsåren på högerhanden svider fortfarande. Även om du var mannen, var det jag som förde så jag skyller mig själv.