HEJDÅ HARRYSSON & MOBBARTENDENSER

(Telefonsignal)

- Helena.

- Hej det är mamma, nu är jag hemma, ska jag läsa inlägget du ville att jag skulle godkänna?

- Ja gör det.

- Har du mailat det?

- Ja.

- Ska vi lägga på eller ska jag läsa medan du är kvar?

- Jag kan vara kvar i luren...

- Okej...

(Ett par minuter senare)

- ...nu har jag har läst.
- Jaha?
- Jag gillar det inte.

- Inte?

- Nej.

- Varför?

- Det känns som du får mig att framstå som korkad.

- Tycker du?

- Ja.

- Det var inte bra. Du tyckte inte ens det var lite kul?

- Nej det tycker jag inte.

- Du är inte korkad och jag tror inte någon tror det.
- Kanske inte.
- Jag tycker du är rolig. Kan du inte bara bjuda på dig själv? 

- Jag tycker jag bjuder på mig själv väldigt ofta.

- Jo det gör du, men på bloggen verkar du ha svårt för det..

- Jag tycker inte jag har något problem med att driva med mig själv. Varken hemma eller med vänner och bekanta. Men jag har vidare lust att du gör det med mig på din blogg.
- Okej...
- Ditt sätt att återge samtal får det att framstå som om jag inte fattar någonting. 

- Okej. Jag får väl respektera det. Bella tyckte att hon framstod som fördummad i ett inlägg. Ida med, så du är inte helt ute och cyklar. Dessutom kanske jag inte kan kräva att alla ska vara lika integritetslösa som jag.

- Nej.

- Ändå tråkigt. Speciellt som det planerade inlägget råkade bli så långt.
- Jamen, gör som du vill, lägg upp det då.
- Nej inte efter det här samtalet. Nu är det inte roligt. Även om det hade varit kul om vi blivit som ett radarpar, två muppar. Eller att du varit min sidekick, som Allram och Tjet. Men skitsamma. Det hade antagligen mest varit jag som tyckt det hade varit kul.
- Antagligen.
- Andreas och Bella kommer dra en lättnadens suck när de inser att min Peter Harrysson-tid är över.
- ...
- Nu måste jag gå och sörja en minut och skriva ett inlägg om detta. Hejdå.

- Hejdå.

(Lägger upp inlägget ändå, fast mindre läsbart)