Nästan alla killar kan prata. Inte alla kan prata känslor. Andreas är den (utöver Isabelle) jag ringer när jag har problem eller känner mig nere. Han skvallrar aldrig. Inte ens för Bella.
Kanske kan man säga att han är trygg med sin feminina sida. Det tycker jag är mer manligt än kvinnligt.
Jag kan inte tillskriva mig och Isabelle hela äran för att han utvecklat detta personlighetsdrag.
Det var inte på eget initiativ han som 5-åring klädde ut sig till tjej. Eller satt i "feminina" poser med rosa hårgelé i handen. Någon del av kakan kan komma från oss.
Ibland med ett leende.
Ibland mer motvilligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar