SÅ FÅR MAN INTE GÖRA!

Efva kom i fredags, för att vara med Ida och Fralle över helgen. Hon är tysk och bor på landet utanför Linköping med Lenny. Det är hennes tyska, försvenskade kille, som är gammal kompis med min lillebror.




Efva är behaglig. Hennes leende gör att man per automatik tycker om henne. Hon ler ofta och då glittrar ögonen. Hon är en person du inbillar dig aldrig pratar illa om någon.

Utöver gullig är hon också illustratör. Hon tecknar inte mycket i bokstavlig bemärkelse. Hon tecknar genom collage. Jag tycker hon är bra. Det kommer mer om Efvas bilder när jag har tid. Så länge har jag lagt in några av hennes illustrationer i detta inlägg.

Igår gjorde jag scones. Ida, Frances och Efva kom och åt upp dem. Sedan ville Efva att jag skulle titta i hennes nya portfolio och komma med synpunkter. Det var skoj.

Under tiden var Frances i vardagsrummet. Ritade och klippte papper. Här nedan, Andreas och Lenny.

Ett par timmar efter Frances gått hem upptäcker jag en sak. Hon har gjort något dumt och försökt gömma undan bevisen.

---

Telefonsamtal till Ida, söndag 07.45:

- Hej, vad gör ni?
- Frances kollar på film, jag ligger i sängen och Efva försöker sova.
- Aha. Du, kan jag prata med Frances, det har hänt en grej.
- Okej. Vänta. Frances? Det är Helena i telefon, hon säger att det hänt något och vill prata med dig. Kom och ta luren...

- ....hallå?
- Hej Frances, vad gör du?
- Kollar på film.
- Okej. Du. Vet du, det hände nåt igår. Vet du vad som hände?
- ..... (inget svar, tystnad med små andetag)
- Efter ni hade gått hem så skulle Mathias jobba lite på sin bärbara dator du vet?
- ....aaa
- När han ska jobba med musik på sin dator och jag kollar på tv använder han alltid sina hörlurar du vet?
- ...aaa
- Vet du vilka jag menar, dem där braiga svarta som han fick tillsammans med sin Grammis, du vet det där musikpriset som ser ut som en glaspelare?
- ...aaaa

- Igår kunde vi inte hitta hörlurarna. Vi letade och letade, men de fanns ingenstans. Vet du var jag hittade dom sen?
- ...näe
- Bakom dörren i köket hade någon gömt dem. Mathias blev först glad men sen blev han snabbt ledsen. När han såg att hörlurarna var sönderklippta.
- ...... (tystnad)
- Hallå? Är du kvar?
- ........det var inte jag!

Luren landar på soffan. Jag hör en röst som bestämt poängterar inför sin mamma:
- Nu vill jag INTE prata med Helena mera.