RÅTT-INVASION

Nu är det för mycket att göra. Vårt hem har därför blivit eftersatt. Jag försöker att inte skämmas för det. Dock föredrar jag inget oväntat besök innan det är dammsuget.

Härom dagen:

- Helena, kan jag få ett glas vatten?

- Vad ska du ha det till?

- Jag ska göra soppa.

- Vad för soppa?

- En damm-soppa.

- Usch, det låter inte gott.
- Jag ska inte äta den.
- Näe men är det verkligen en bra idé?

- Jag vill det!!

- Okej, ett litet glas då.

- Ett stort. Det är mycket damm.

Frances plockade dammråttor och lade dem i vatten. På några minuter hade hon en sopp-affär. Dock ville varken jag eller Mathias handla i den. Jag tyckte det var beklämmande att hon lekte med vårt damm.

Sedan byggstarten i januari har Mathias tagit större ansvar för städningen hemma än vad han normalt sett brukar göra. Tvätten har han i princip skött ensam. Han är frilans och kan tvätta på dagtid. Det är ett stort plus för mig. 

Eftersom jag är kvinna får jag skuldkänslor av denna enligt normen apart fördelade arbetsbörda.

Jag gissar att vi har städ-fördelningen 60 / 40. Jag tror att Mathias tror att vi har 50 / 50. Han ser inte de mindre synliga saker som jag per automatik rättar till.

DN-finger-avtryck på dörrar försvinner, blommor vattnas och får ny jord, kylskåp torkas ur, skafferiet rensas på det som blivit för gammalt, smulor och smuts ur besticklådorna är plötsligt spårlöst borta, ungsluckan håller sig alltid ren på något sätt.

Mathias är dock den bästa manliga städare jag stött på. Attitydsmässigt är han ett fenomen. När vi träffades störde jag mig på vissa sätt han städade på. Jag tyckte inte det blev tillräckligt rent eller noggrant utfört. 

Han tog intresserat och lyhört min kritik på orden. Jag blev stum. Jag hade väntat mig sur min och irritation. Istället fick jag, "det var bra, det ska jag tänka på nästa gång", utan ett uns ironi. Är det normalt eller har jag haft tur?

En till bild från mitt år i Ecuador. Flod-tvätt och gräs-tork.