Eftersom jag verkar aningen besatt av hår har jag inget val än att fortsätta på det ytliga hår-spåret i denna lillebror-följetong.
Generellt är Andreas allt annat än fåfäng. Förutom ibland, när det kommer till självaste kalufsen. I perioder är han tämligen bekymrad över hur den beter sig.
Hans hårstrån är många. Tjocka och stumma som mammas. Sammantaget är håret svårtyglat. Det lever sitt egna liv utan respekt för sitt värddjurs vilja.
Andreas talar i termen av "bra eller dålig hårdag". En bra eller dålig hårdag kan i vissa fall ha inverkan på mindre vägval.
Som när jag frågade Frances och Andreas om de efter dagis ville följa med till skoföretaget Knulps utförsäljning, där det också bjöds på vin och snittar.
"Jag har en jättedålig hårdag och förmodar att det kommer vara fullt av tjejer så nej tack".
"Jag har en jättedålig hårdag och förmodar att det kommer vara fullt av tjejer så nej tack".
Om håret är tjockt, är däremot skägget inte lika fylligt.
Inte alls likt hans fars, som här nedan vid 24 års ålder kan skådas i en gedigen krans.
Även om Andreas skägg är glest känns det avlägset att hans topp-man skulle bli märkbart tunnare med åren.
Men man vet aldrig med hår. Hår är nyckfullt.
Om jag i stället blickar bakåt var håret fram till början av tonåren en relativt oupptäckt mark som sköttes av mamma utan närmare eftertanke.
Det var i de tidiga tonåren som experimentlustan väcktes. Det blonderades.
För att permanentas.
Till att växa långt.
Efter tonåren har han varvat med att låta det växa ut, alltid tröttna och klippa kort.
Det är nästan alltid jag eller Bella som klipper. Ett stigmatiserande förtroende. Andreas är alltid orolig och spänd under klippningen.
Han sitter som på nålar redo att explodera. Det är psykiskt stressande för den som håller i saxen.
Varannan gång blir det fult. Med påföljden irritation och dålig stämning. Som tur är håller den inte i sig särskilt länge. Varken den fula frisyren eller humöret.
(Tran Van Hay - mannen med världens längsta hår)
Som storasyster har jag genom åren, utan att bli ombedd, alltid kommenterat och lagt mig i Andreas frisyr. Något jag inte slutat med.
Även om jag också brukar tala om när jag tycker det är fint, är det de negativa kommentarerna som sätter sig. Det är nog mitt fel att han besitter en viss hår-osäkerhet.
Jag vet inte varför, men hans hår kan störa mig enormt. Själva frisyren ändrar ofta hela hans uppsyn. Även om klädvalet ibland hjälper till.
Att håret har sådan betydelse är konstigt och samtidigt en fascinerande gåta.
Allra helst med tanke på att resten som utgör hans huvud alltid består av samma tjocka ögonbryn, mandelögon, halvstora halvsneda näsa, moppemusche, pussvänliga läppar och skeva framtänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar