SJÄLV-DIALOG MED ANLEDNING AV ANDREAS 1:A BULL-DEJT

- Vad var det som hände?

- Med vad...?

- Andreas och dejten?

- Oh nej. Orkar inte dra det. Det är inte intressant. 

- Jag vill veta. Dra det kort.

- Nej. Det hände inget speciellt. Eller det var just det som hände. Inget speciellt.

- Nåt måste hänt. De sågs och slutade ses?

- Måste något ha "hänt" för det? Det kanske bara inte klickade?
- Jo men..
- Vad är oddsen att det skulle "bli något" mellan just de två när det finns sju miljarder människor på jorden?

- Är det verkligen sju miljarder?

- Enligt Wikipedia är vi det.

- Gillar han inte båda könen måste du dra bort hälften.

- Ok, 3,5 miljarder. Fortfarande dåliga odds.

- Ja?

- Ja vad?

- Fortsätt, vad hände?

- En tjej hörde av sig till mig på mail. Hon sa att hon, efter vad hon läst på bloggen, tyckte Andreas borde träffa en kompis till henne. Vi kan kalla kompisen för Greta.

- Det här berättade du innan jul..

- Ja först föreslog hon att vi skulle be Andreas och Greta spela in ett blandband till varandra innan de sågs.

- Ja ha?

- Sen struntade vi i det och bestämde att de fick ta kontakt själva. Andreas skickade ett mail till Greta och sa hej. Inte för att utseendet i sig är avgörande, men jag tror hon skickade några bilder på sig själv till honom. Eller så blev de kompisar på Facebook? Kommer inte ihåg exakt. Hur som helst, hon hade ju visst försprång om Andreas från bloggen.

- Du är lite långrandig..

- Ska jag sluta prata eller?
- Nej, fortsätt.
- Andreas tyckte hon verkade sympatisk och så vidare. De bestämde att de skulle ses. 

- ....

- Fram till dejten hade de sporadisk sms kontakt. Sedan sågs de en kväll på söder och tog en öl. Eller om det var vin.

- Jaha..

- Dagen efter pratade jag med Andreas. Han sa att hon var jättegullig. Det hade inte varit krystad eller nervös stämning. De hade pratat och skrattat. 

- Jaha?
- Men han visste liksom inte om han kände nåt. Hon hade förresten varit mycket längre än han.

- Har du inte skrivit att han är 1.70?

- Har glömt det. Hon verkade ändå inte tycka det var ett problem. Mer festligt. Och Andreas är van sedan Ida.
- Ja..
- Jag frågade om de skulle ses igen men de hade inte bestämt något. Sen låg jag lågt. Ville inte bli involverad. Jag är kontaktförmedling, inte kärleks-coach.
- Okej, kom till saken nu...
- Jag sa ju att det inte fanns något att komma till?
Du får vara tyst om jag ska fortsätta, du har sämre tålamod än pappa och nu har jag tappat tråden..
- Du sa..
- Tyst. Några dagar senare skulle vi äta jullunch. Hela familjen på KB. Jag såg direkt att Andreas var lurig. Han berättade att de hade sms:at en hel del.
- Jaha?
- Det var här det började bli jobbigt för mig. Jag läste sms-konversationen och förstod inte varför han hade börjat gulle-sms:a med någon han inte var säker på att han skulle träffa igen? Han blev irriterad för att jag gav honom kritik för det.
- Gulle-sms:a?

- Ja, du vet..?
- Nej. Ge ett exempel.
- Nej jag kan inte ge ett exempel. Det är taskigt.
- Hitta på nåt liknande då?
- Okej...ungefär..."om våra barn får din hjärna och mitt utseende kommer de bli närmast perfekta".
- Du skämtar, skrev han så?
- Nej! Du sa ju att jag skulle hitta på?
- Jaha men jag vet inte om jag fattar. Det där lät bara konstigt.
- Okej men puss och kram och sånt då, det kanske du fattar?
- Ja ja.
- Själva poängen är att jag tyckte att det verkade som Andreas var mer intresserad av att komma på kreativa, gulliga och roliga sms än att träffas igen. Vilket jag tyckte var egoistiskt. Ifall hon kanske hade velat träffa honom igen.
- Och sen?
- Jag och Andreas bråkade lite fram och tillbaka huruvida det var fel att gulle-sms:a i sådant tidigt skede eller inte. Det blev dålig stämning mellan oss. Jag sa att jag inte ville vara hans bollplank.
- Varför läste du sms:en från början i så fall?
- För han ville visa dem! Skit samma. Sen träffades de på en kaffe några dagar senare. Och sen bestämde de att de inte skulle ses mer.
- Tyckte båda att det var lika bra att lägga ner?
- Tror det.
- Ska du ändå fortsätta med den här utdragna annonsen? Har du inte blivit avskräckt?
- Nej det har jag inte. Jag beskriver honom på bloggen, men om någon vill träffa honom framöver får han sköta det själv. Behöver han ett bollplank får han prata med Bella eller en kompis.
- Jaha. Nu är jag uttråkad av den här icke-historien. Jag trodde det hade hänt nåt smaskigt.
- Skyll dig själv. Jag sa från början att det inte fanns nåt att säga.

- Det känns för övrigt rätt buskis att du skriver ett inlägg där du låtsas prata med dig själv.
- Jag vet..