VIKTEN AV LOPPIS

(9:e dec. På väg till landet. E4:an efter Södertälje. Jag och Frances i baksätet på hyrbilen. Andreas kör)

- Fy fan vad det är tråkigt med mörker så tidigt...

- Tycker du? Jag tycker det är mysigt...

- Inte jag. 

- Nej jag förstår det.
- Vad?



- Att du inte tycker det. Ni har ju ingen julstämning hemma. Du måste ha adventsljusstakar, en julstjärna i fönstret, en hyacint så det luktar jul när man öppnar dörren, clementiner, kanske en liten gran och tända ljus och glögg och pepparkakor varje kväll. Då blir det mysigt med mörker.

- Ja, vi har bara ljusstaken jag fått av dig.

- Vi måste köpa pappa!? Jag vill inte ha ojuligt hemma! (Frances med orolig röst)

- Frances...(tar tag i axlarna)...jag har en idé.

- ..varrå? 

- Imorgon, ska jag på loppis.
- ...aa?
- Vet du vad det är?

- ...jag tror inte jag varit där, har jag det?

- Det är inte ett specifikt ställe. Affärer som säljer saker som folk har tröttnat på kallas loppis. Folk städar och rensar hemma och ger bort sådant de inte längre vill ha.
I stället för att slänga det på soptippen. Förstår du?

- ..aaa.

- Loppis är speciellt. Ofta älskar man det eller så hatar man det. Jag älskar det.



- Varförå?
- Det ska jag förklara. För det första. Du kan aldrig veta vad du kommer hitta. Eftersom du inte kan veta vad folk har gett bort, som du i din tur har möjlighet att köpa. Det är ofta saker som inte finns att få tag på i vanliga butiker. Sådant som inte görs längre.

- aha..



- Det ger rundvandringen inne på en loppis en spännings-faktor. Nästan exakt som att gå på skattjakt.

- Jag VILL gå på skattjakt..!

- Lugn, jag är inte klar. För det andra är det mesta väldigt billigt. Man får mycket för lite pengar.
- Okej.
- För det tredje är det miljövänligt att handla begagnade saker istället för att köpa nya. Lyssnar du..?

- aaa..

- Sista bra saken är att i de flesta loppisar, eller second hand butiker som de också kallas, jobbar äldre människor, utan någon ersättning eller lön alls.


(Insåg att jag generaliserade men orkade inte gå in på westerbergaffären)

Gubbar och tanter har det ofta som en pensionärs-hobby. För en god sak och för gemenskapen. Alla pengar som blir över skänker de till fattiga människor.

(Här är i alla fall personal på Kupan som firar att de lyckats skänka en miljon)

- ...såna som inte har mat?

- Ja, till exempel.
- Jag gillar loppis.
- Bra. Jag ska åka på två imorgon efter frukost. Ska du följa med då?

- Jag vill det!

- Okej, det blir kul.
- Men jag har inga pengar?
- Andreas, kan du ge Frances en loppis-budget som hon får spendera på julpynt till er lägenhet?

- Ja.

- 200?

- Ja.

- Frasse, pappa ska ge dig 200 kronor. Förstår du hur mycket pengar det är?

- ..jaa...jättemycket...

---

Lördag morgon. Jag och Frasse tar hyrbilen mot Mjölby.

Efter 40 min parkerar vi utanför den kristna second hand loppisen som huserar i ett stort, platt plåthus i industriområdet.

Det första man kommer till innanför garagedörren är det enorma hushålls-prylrummet. Nu omgjort till julrum. Extrainsatta lagerhyllor från golv till tak löper som en provisorisk dubbelvägg tvärs genom rummet.

En oändlighet av (mestadels) ofattbart fula små onödiga julprylar. Frances fattar ingenting. Hon är närmast i chock med sina två hundra i jackfickan. Hon ställer sig och stirrar vid första hyllan. En av tre tomtehyllor.

- Frances, stå kvar här, jag hämtar en vagn.
- aaa..

- Okej. Kolla här. Nu går du systematiskt runt och tittar. Om du ser någonting som du vill köpa lägger du det i den här vagnen. Om det är gjort av glas eller porslin är du extra försiktig, okej?
- Okej.
- Bra. Sen när vi gått igenom alla rum går vi igenom allt i vagnen. Om det är mer saker än vi har pengar till måsta vi lägga tillbaka det vi minst gillar så vi hamnar på rätt belopp. Okej?
- Okej.
- Bra. Ropa på mig om det är något.

Jag går min taktikrunda. Först ett snabbt överskådligt varv för att inte missa några uppenbara "jag kommer få panik om jag ser den i någon annans korg". Sedan omstart. Samma runda. I en lugn nagelfarande takt.

Tillbaka efter snabbrundan. Frances står fortfarande framför samma tomtehylla. Med tom vagn.

- Hallå, hur går det?
- Bra...(tittar fokuserat på tomtarna)
- Du har ju inte lagt nåt i vagnen?
- Jag måste titta ordentligt först.
- Det borde nog gå aningen snabbare. Om du ska stå 10 minuter vid varje hylla kommer de stänga innan vi hunnit köpa något.
- Okej....får jag köpa den här?

(håller upp ett illa medfaret souvenir-troll)

- Är det där verkligen en julsak?
- Varrå? (bekymrade ögonbryn)
- Du skulle ju köpa julpynt för pengarna?
- Men det är ju en tomte. Han stod ju på tomtehyllan!
- Det ser mer ut som en fästing med hår än en tomte.
- Säg inte så! Det är faktiskt ett tomtetroll. Annars skulle han inte ha röd näsa (stryker håret varsamt med pekfingret).

- Men Frances, han har bara ett öga plus att han ser lite skabbig ut och du har bara kollat på en hylla än så länge. Det finns säkert andra tomtetroll med bättre syn?
- Nej, jag ska laga honom (ömt stryk över skinnkroppen).
- Okej knasboll. Lägg honom i vagnen då...
- Får jag köpa den här också? (håller fram ett gran-format glitterdoppat värmeljus)

- Du behöver inte fråga mig. Så länge du håller dig till julsaker får du bestämma alldeles själv. Lägg bara allt du vill köpa i vagnen. När vi är klara går vi igenom sakerna och ser till att du hamnar på max 200 innan vi går till kassan och betalar. Okej?

- Okej.

Dryg timme senare. Vagnen är proppfull.



Sätter oss mittemot varandra vid ett köksfuru-möblemang på möbelavdelningen.



- Vilken skörd vi fått ihop. Nu måste vi rensa, för detta är mer än vad vi har råd med. Då ska vi se...jag kollar snabbt om du tagit fler av samma sak. Som här tex, du kanske inte behöver båda dom här keramikfaten?

- Men jag måste ha båda! (oförstående blick)
- Jag förstår att det här momentet är jobbigt för dig. Hur mycket det än tar emot MÅSTE du välja bort saker i det här skeedet. Försök att tänka rationellt. Behöver du verkligen BÅDA dessa prydnadsfat?
- Men dom är ju olika?
- Jo, men den här tex. Titta noga på den.
- aa?
- Tycker du verkligen, verkligen innerst inne att den här är fin? En garntomte som svimmat i en ris-kräk-hög...?



- Det är inte kräks! Det är gröt ser du väl?!
- Ja ja ja, jag ser det, men jag gillar inte gröt och förresten ska man äta gröt, inte vila sig i den.
- Snälla, måste jag välja?
- Ja.
- Då väljer jag den här då.

- Vill du verkligen ha den?
- Ja.
- Man kan ångra sig på båda också..?
- Nej. Jag vill ha den. Jag tycker dom små tomtestenarna är så jättegulliga.
- Okej. Då är vi uppe i 5 kronor. Nästa omgång får bli....tomte-troll. Här har du plockat tre. Kan du välja en?



- Den här.



- Okej. Men det innebär att du väljer bort skinnbollen bara så du vet?
- Jag vet...han har ingen luva, han är nog inte tomte.
- Okej. Bra.

Halvtimme senare är vi klara (flera saker kom Frances inte ihåg varför hon lagt dit, som tomten nedan).

(Julgrans-glitter-värmeljuset för 2 kronor klarade sig undan bortsorteringen) 

När vagnen var rensad och redo för kassan hamnade Frances på 180 kronor och jag på 40 kronor.

- Bra Frances! Då har vi råd att åka på den andra loppisen också.

- Jag tror inte jag orkar mer loppis, pappa och jag behöver inte mer nu...

- Okej, men du får följa med mig ändå, jag har ju inte handlat lika mycket som du.

- Okej, bara en till?

Lågt blodsocker och få kronor i plånboken gjorde Frances mindre aktiv på Pingstkyrkans loppis.

Men oj vilken julstämning det blev hemma på Klippgatan. Och bäst av allt. Jag tror Frances förstått vikten av loppis.

(Bilder på Klippgatans julstämning kommer snart)